 Jag satt på det tyska luftkonditionerade snabbtåget med fullservice i första klass. Möchten Sie etwas zum trinken? Bitte Ja! Schönen Dank! Utanför fönstret strömmar det mellaneuropeiska lövskogslandskapet förbi i snabb fart. Kulligt, grönt, skönt. Jag är präglad på och ytterst förtjust i lövskogen som breder ut sig med bokblad och lönnlöv och lindblomsdoft. Med behagfullt supergrönt, med perfekt mix av fukt och växt, av knycklad jord som ger dalarna och formar bergen. Me gusta mucho. Ich mag es sehr. Jag är på väg på kort och högaktuell avkopplingssemester men också i en parallell värld på väg i ett minnesspår och kanske i en minnesmässig återvändsgränd.
1 Comment
 Alla rosor, alla humlor, alla dofter. All förväntan, all försakan och alla fel. Men också det som är rätt, känns riktigt och lovande och doftar citron, vanilj och kronblad av djuprosa sammetsros. Kanske till och med i vissa eller bästa fall som insidan av en fetrosa, proppfull, kanelbullerosbuske som Louise Odier. En rosdrottning, en prinsessa, en sommardag i sig självt. Sig allena nok och ändå helt anspråkslös. En lagom varm trädgårdsdag. Varken molnfri eller het, men gynnsam och generös. Med hyfsat nyklippt gräs under fotsulorna, med vågade skolösa promenader i dagg och kvällssol. Med grannar som nyss har anlänt med stockholmståget och som redan hänger på stegar utanför sovrumsfönster och byter trasiga fönsterrutor av munblåst glas. Med en sovande hund under största jasminbusken, jasminen som har en av sina sista blommande julidagar med ett hav av fällda gräddfärgade blomblad på mossmattan under. Och med nykrattad grusgångskant strax där bredvid. Inte för att det måste krattas eller behövs raka kanter egentligen, utan för att en hyfsat tillgänglig trädgårdshjälp har kryp i kroppen och behöver kanter på tillvaron.
|