Sommarmorgonslyrik

Bonnie ligger utsträckt på kökssoffans quiltade täcke, jag tror att hon drömmer. Solen tar sig lågmält in från två håll över köksbordet och diskbänken. Solen som precis har passerat topparna på stora granen i sydväst och nu släpps in av honungsrosor som bildat sommargardin i det ena köksfönstret. Just det här fönstret lät vi återställa när vi restaurerade huset i början av 10-talet. Orginalfönstret hade tagits bort sjuttio år tidigare och ersatts av ett litet överfönster när den här hörnan av köket blev ett skafferi.
  Genom det andra fönstret, det i väst som vetter mot sjön, hållet som vädret alltid kommer insmygande eller inrasande ifrån, ser jag en humla äta sig mätt i mellanblå riddarsporrarars djupa blomklockor. Ett svagt ljud från speakern vid dagens och årets upplaga av stadens triathlontävlingar hörs ibland genom ytterdörren som står vidöppen och släpper in juliluften i huset. Tävlingen har start och målgång på andra sidan om vårt staket och simningsmomentet har start och målgång vid ”vår” strand.
   Himlen är en nyans ljusare blå än riddarsporrarna och det gröna har blivit grönt igen efter veckans sporadiska regnande. Rosor har rasat av vattentyngden, pionerna har gjort sitt för iår och luktärterna som vi fått ordentligt förgrodda av en kär vän har strävat sig långt upp längs hampasnören och störar som vi gjort klätterställning av för trädgårdens kommande doftchock. Jag hoppas i alla fall på det där med doftchocken. Den första luktärten har slagit ut idag och blommar i varmt laxrosa, hallelulja!
   I en annan ände långt bort i trädgården har jag i morse plockat sommarens fyra första hallon i vår vildvuxna hallonhäck. Det är gott bakom vett och sans och smaken bidrar starkt till min lyriska sommarmorgonskänsla. Häcken är så långt bort att Hermine, tre år, inte på något sätt skulle våga ta sig dit på egen hand. Hon har testat med krusbärsbusken, som ligger något närmare och som finns inom vinkavstånd från stora husets veranda, men även den promenaden känns osäker förstår jag för en person som bara når drygt halvägs upp längs staketpinnarna. Men krusbär är goda och lockande även som kart för vissa, ännu helt korta, personer.