Alla rosor, alla humlor, alla dofter. All förväntan, all försakan och alla fel. Men också det som är rätt, känns riktigt och lovande och doftar citron, vanilj och kronblad av djuprosa sammetsros. Kanske till och med i vissa eller bästa fall som insidan av en fetrosa, proppfull, kanelbullerosbuske som Louise Odier. En rosdrottning, en prinsessa, en sommardag i sig självt. Sig allena nok och ändå helt anspråkslös. En lagom varm trädgårdsdag. Varken molnfri eller het, men gynnsam och generös. Med hyfsat nyklippt gräs under fotsulorna, med vågade skolösa promenader i dagg och kvällssol. Med grannar som nyss har anlänt med stockholmståget och som redan hänger på stegar utanför sovrumsfönster och byter trasiga fönsterrutor av munblåst glas. Med en sovande hund under största jasminbusken, jasminen som har en av sina sista blommande julidagar med ett hav av fällda gräddfärgade blomblad på mossmattan under. Och med nykrattad grusgångskant strax där bredvid. Inte för att det måste krattas eller behövs raka kanter egentligen, utan för att en hyfsat tillgänglig trädgårdshjälp har kryp i kroppen och behöver kanter på tillvaron.
0 Comments
Leave a Reply. |
Om mig
Victoria Carlbaum, ledarskapskonsult och skribent som också fotograferar. Arkiv
Oktober 2024
|