Av trädgårdsnåd allena

Alla rosor, alla humlor, alla dofter. All förväntan, all försakan och alla fel. Men också det som är rätt, känns riktigt och lovande och doftar citron, vanilj och kronblad av djuprosa sammetsros. Kanske till och med i vissa eller bästa fall som insidan av en fetrosa, proppfull, kanelbullerosbuske som Louise Odier. En rosdrottning, en prinsessa, en sommardag i sig självt. Sig allena nok och ändå helt anspråkslös. En lagom varm trädgårdsdag. Varken molnfri eller het, men gynnsam och generös. Med  hyfsat nyklippt gräs under fotsulorna, med vågade skolösa promenader i dagg och kvällssol. Med grannar som nyss har anlänt med stockholmståget och som redan hänger på stegar utanför sovrumsfönster och byter trasiga fönsterrutor av munblåst glas. Med en sovande hund under största jasminbusken, jasminen som har en av sina sista blommande julidagar med ett hav av fällda gräddfärgade blomblad på  mossmattan under. Och med nykrattad grusgångskant strax där bredvid. Inte för att det måste krattas eller behövs raka kanter egentligen, utan för att en hyfsat tillgänglig trädgårdshjälp har kryp i kroppen och behöver kanter på tillvaron.

Av nåd allena under en helt överblommad syren, med en bok som påbörjades förra året och som kändes bra, men livet kom emellan och satte stopp på sidan 53.  Till fågelsång och fågelbad tar jag mig nu förbi den femtiotredje sidan och kliver vidare i handlingen som låg och väntade där mellan omslag och baksidestext. Mellan prolog och författarprofil. Blir snabbt och uppsluppet glad och vill skriva tacksamhetsrader till författaren i Uppsala för att han skrivit så att jag tar mig förbi Netflixhinder och tv-streamingsbegär. Förbi snabba lösningar och flimriga hjärnbilder.
​
Alla rosor, alla humlor, alla dofter. Bara dagar, kanske veckor och jag vägrar att gå in. En mönstrad spindel håller mig kvar i trädgårdslandet, en mås håller mig vaken på natten. Inte av skrän och skrin utan av stilla promenader på gräsmattan som bara måste betittas. För att det går. För att jag vill. För att det doftar, för att jag får. Herregud, bara för att det går. Av vardagsnåd. Allena.