VICTORIA CARLBAUM
  • Texter
  • Bilder
  • Om

Mitt Europa

26/5/2019

0 Comments

 
Bild

Vad är Europa? En underskön fenicisk prinsessa som tillfångatas av guden Zeus i tjurform eller en plats för en kulturellt självgod elit. En stöddig liten världsdel och en jordeplats med varierat klimat och mycket kristendom. Politik som präglas av samarbete och en hyfsat sekulär befolkning. Krig och skyttegravar och därefter fredssamarbete som motkraft och eftersläckning. Galenskap och flygräder och galliska härer vid romerska murar. Blandade tider, upplysning, forskning och konstarter som får en att kippa efter andan. Bildning och galenskap. Vikingar och vetenskap. Vildhästar och lövskog. En administrativ tungrodd enhet och en övergödd  byråkrati. Vinklarna på vårt Europa är självklart många och varierade. Vad är Europa? Vem frågar? Vilket svar önskas?

Milda finska sjöar i svala sommarnätter. Bastu och bryggbad och flyttfåglar som flyger runt jorden för att få komma tillbaka. En gränsövergång med hemmaskyltar åt alla håll, för den som definierar sig som sann europé. Bildningssamarbeten och studieresor i buss. Slingrande sicilianska vägar längs coola kratrars kant. En morgonkopp kaffe med mustasch-skums-kant i soppstor kopp på fransk trottoar. En vaken natt i  midnattsljus på danshotell i Kiruna. Ett flygstopp i ett mycket regnigt Aberdeen. Mjukgröna ängar och bokskog utan slut. Vågigt, blått havsbad med strandat grus, där pyreneiskt berg ramlar ner i Medelhavet. Nordlig is och änglagrönt.
Potatis på stadshotellet i Alingsås och en rosa himmelskant över Perugia, när man borde gå och lägga sig, men hellre sitter kvar på en kulle nästgårds och tittar på silverflugorna som flyger som irrande silverpengar i luften.


Mitt Europa är en språkmix som gör mig exalterad, ett folkslagsfyrverkeri. En tekopp i en engelsk garden och en taxiresa genom Barcelona. En tant med huckle från Usedom och flygpost och fria sms och en bred engelsk kanal. Irländsk misär på husdjursfronten och hundvänner som ska "fixa det" i  i andra änden av Nordsjön. Fri handel och polska snickare och undran varför vi egentligen gör på "dette viset". Mozartkulor och modern lyrik, kulturhuvudstäder och utomhusopera. "Granny goes street"- en liten musikfestival i Falun och neonatalvård som räddar livet på både mig och ungen min. Trafficking och skit och sånt som gör mig galen. Hjälpsamhet och skattetryck och friska vindar över grunda vatten. Smaragdgrottor och hällristningar, runstenar och atenska tempel.

​Jag har tacksamt rest och utforskat, luktat på och använt mig av kära Europa. Läst om och lärt om. Böjt latinska verb och gjort snabba tågbyten under stationstak i järn med tusen duvor på järnbalkarna. Jag har spårat vänner och längtat till platser. Jag vill få ha mitt Europa tillgängligt och i hållbar fred. Jag hyser hopp för Europa om stor och verklig demokrati, hjälpsamhet och delat ansvar för framtiden med resten av världen. En omvärld som vi simmar eller sjunker med. Den feniciska prinsessan och den ylande tjuren. Må prinsessans underskönhet få fortsätta finnas och förvånas. Må tjuren få springa på sin egen äng och kunna leva, parallellt med sessan, i säkert djurskydd.

​Kompisskap och livsnödvändiga samarbeten. Uppgifter att genomföra. Att slutföra. Ta sig i kragen och göra saker ihop, vara den goda kraft man vill vara i världen. Bastubad i finska sommarnatten som avslutas med franska soppskålskaffet och engelskt morgonte i Alingsås där övergivna irländska hundar hittat nya hem som gör skäl för namnet. Och där irländarna tänker om, lär nytt och gör rätt. Hur svårt kan det va? Frisk luft, grön natur, kultur som bär oss och vänskap och förståelse. Hur viktigt är Europa? Mycket.

0 Comments

Bits and pieces - Memories

18/5/2019

0 Comments

 
Bild

Får ett kort mail i min inkorg, en hälsning från då. Och minnet väcks ryckvis och sakta mot ungvuxna år när 80-talet fortfarande var nyöppnat och folk gick klädda i grälla färger. "Hej, hej kommer du ihåg... vi jobbade ihop på högstadieskolan..." Ja, jag försöker. Åkallar, blir försiktigt glad. Vem är det som skriver till mig? Jo, jag tror jag minns. Och vem var jag själv, nätt och jämt 20 och livet stod för dörren. Vad ville jag göra, vad var min plan, hade jag drömmar då när allt skulle komma, allt var framför.

Jag hade redan rest. Både över bergen och över det stora havet. Jag hade varit i München (yes), Venedig (dyrt) och Rom (som vanligt). Jag hade hängt i London ett tag med Nya Zeeländska vänner och varit kulturell i norra Spanien.
Inget av detta tog särskilt lång tid, men på ungas sätt blev det ändå stort och satte spår i mig. Kom ihåg, det här är på tiden när man ännu förvånas, gör saker för första gången och säger sånt som "Wow", "Grymt", "Fett" eller annat. Jag sa förstås inget av de här orden för det är ju 1980 - remember. Kanske sa jag "Kul!" Mi piace - how fascinating - Mon Dieu - Que aproveche (det sista påhittat för spanskan minns jag så lite av).

Vi reser ihop, min Klas och jag. Vi förundras tillsammans och ligger sked i billiga hotellsängar och gästrum. Etablerat par vår relativa ungdom till trots och vi är två som - delvis - tillsammans brer våra framtidsmackor med smidigt smör och mjuka ostar. I Paris får jag jobb på vårdboende. Riktigt jobb i La Garenne- Colombes. Allt är klart, bostad finnes. Men min Klas kan inte franska och blir onyttig chez Madame Le Chef så vi drar vidare. Adieu Paris, Eiffeltorn och Croissants. Sista tangon i Paris (alltså på riktigt på biograf, med Brando och Schneider, dubbad på franska utan undertext. Tänk på min Klas).

Det blir lågprisflyg i sin barndom över Stora Havet och ett kommande halvår i filmstjärnestaden på Västkusten. Vi häckar i en kompis hus där föräldrarna är på långtidssafari i Afrika och Maiden är från Mexico. Hon säger upp sig och vi får ta fram dammsugaren och själva suga upp våra tappade popcorn, tvätta vår tvätt och torka badrummen med skum från superkemikaliebomb i sprayflaska.
Föräldrarna kommer hem och vänder och vi får månadspeng - Geschwind!
Jobbar sedan tre dagar (båda två - both speaking english ;) på Kaliforniens längsta pir och steker hamburgare, sen får vi sparken för det kommer inga gäster. Inga gäster, mindre kul, kostar mycket, nära jul. Ungefär så, och vi drar hem och överraskningshamnar i soffan hemma hos mamma lagom till julaftons-Kalle.

Jo, så jag hade ju rest och nu stod jag här. Utan större drömmar om långa resor och fjärran platser. Utbildning planeras men är ändå diffus. Ansökningar har skickats till universiteten i både Linköping (trist, men min Klas ni vet), Uppsala (ändå klassiskt och nära, eller hur) och Stockholm (inga frågor på det va?)

Jag stickar en tröja. Mitt livs första. Stickorna jobbar hårt i ett plastigt ljusblått garn och jag grips av skaparlust. Jag stickar i lärarrummet på nyöppnad skola där jag plötsligt är klassföreståndare för en gör-go Åtta och "mitt" klassrum är fyllt av reseaffischer från Tyskland, England och USA. Jag stickar i rökrummet, där jag blossar tillsammans med skolans städpersonal och några andra coola typer ur kollegiet. Det luktar död, men snacket är bra. Jag stickar på kollegium, planeringsdagar och tåg och i tv-soffan framför Dallas och Falcon Crest. Jag slutade inte förrän tröjan blivit lång som en seniorkaftan och nu när jag minns den så tror jag att den fortfarande kan finnas på vår vind. Min vind och min Klas vind. Nära 40 år senare. Still alive and kicking. Nu vet vi hur mycket blev. Som jag tänkte? Som jag drömde? Som jag ville?

Lite så öppnade sig lådorna i hjärnan av mailet jag fick. En insomnad minnesbit får liv och jag fick kontakt med hon som var jag, då. 

0 Comments

    Om mig

    Victoria Carlbaum, ledarskapskonsult och skribent som också fotograferar.
    Försöker fånga det lilla i det stora och tvärtom. Tycker mycket om mellanrum. Skriver betraktelser, noveller och dikter om vardagsliv, det lilla och det nära och ibland om det som är längre bort. Det mesta är alldeles sant, en del är hitte-på och rena fantasier.
    När jag jobbar med ledarskapsutveckling tror jag på glädje och strama tyglar. När jag skriver blir det mer av vemod och öppna hällar.

    Arkiv

    Mars 2025
    Februari 2025
    Januari 2025
    December 2024
    November 2024
    Oktober 2024
    April 2024
    Mars 2024
    Februari 2024
    Januari 2024
    December 2023
    November 2023
    Juli 2023
    Maj 2023
    April 2023
    Mars 2023
    Februari 2023
    Januari 2023
    December 2022
    Oktober 2022
    Augusti 2022
    Februari 2022
    Augusti 2021
    September 2020
    Augusti 2019
    Juli 2019
    Maj 2019
    Mars 2019
    Februari 2019
    Oktober 2018
    Juni 2018
    April 2018

Texter     |     Bilder     |     Om

© Victoria Carlbaum 2018
  • Texter
  • Bilder
  • Om