Vintermorgon, fågelbord

Ingefära, snöfall och kalla vatten. Halvsovande rådjur med resta halsar som ser ut över viken mot sjön i morgonljuset. Den döda skogsalmen är nedtagen av skicklig arborist och koltrasten sitter nästan orörlig med uppburrade fjädrar under fågelbordet. På marken.
Oro för koltrasten, tacksam för trädets tid. Vinterns första förkylning i luftrören.
Omsorg om rådjuren - nattvila i frid! Hoppas sömnen var god och att ni kunde känna er trygga innanför vårt staket. Det gläder mitt hjärta och värmer mitt sinn, när jag på morgonen drar upp rullgardinerna i sovrummet och ser mönstren i snön efter rådjurens vilande kroppar. Ovaler av bortkrafsad snö och av kroppsvärme som smält snön och frilagt gräsmattan.
Solroskärnor och vintriga rosenblad. Jordnötter och duvor. Småfåglar ’en masse’ – steglitsor, talgoxar, entitor och blåmesar. En ensam hackspett som kommer varje vinter och så Kurre Ekorre som jag först intensivt och lönlöst körde bort från småfåglarnas matstation under gårdens största syren direkt utanför köksfönstret. Men Kurre vann kampen om skalade solrosfrön och förser sig nu dagligen med nedfallna frön och delar markplatsen med vackra skogsduvor. Kurre har tagit hit sin familj vid något tillfälle, minderåriga ekorrar lekte tafatt i syrenen halva dagen utanför fönstret och innanför rutan, i kökssoffan, hukande på knä satt de små människobarnen och viskade ’hurra’ och förundrades över yviga svansar och snabba ekorrben.
 
Barn och djur och stilla sinne, största chansen, lev min dag.
    Duvor kuttrar, rådjur springer, koltrast lyfter – luftens lag.
Vinterns glädje, små, små snöfall, tjocka strumpor, varma skor.
    Spår i marken, spår på isen. Rådjur vilar där vi bor.
Delad plats och stund på jorden, delad mat på fat och bord.
    Trots det mörka, allt det svåra, vill jag tjuta glädjeord.