Gunsmoke

Du kom inklampande långt efter avtalad tid och inte alls på det sätt vi kommit överens om.
Du hade inte tagit av dig pistolhölstret och du sköt hejvilt i alla riktningar inne i min saloon.
Min saloon. Obs, min!
 
​Det blev blodigt, det var krossat glas överallt och alla, jag säger alla barstolar sköts sönder.
Jag hade mina splitternya chaps på mig, jag hade leriga boots och min skjorta var uppknäppt ända ner till nedersta revbenen.
Du hade hatten på och jag hade lagt min hatt på bordet.
Du bara klev in och kollade inte av någonting, ingenting kollade du innan du började peppra väggarna med din fåniga revolver.
Jag försökte stoppa dig direkt men du sket helt i mig i den stunden. Fast det var vi som skulle träffas. Det var mig du hade avtalad tid med.
 
Vi hade ju kommit fram till att det var där och då vi skulle lägga alla korten på bordet och dra upp nya riktlinjer.
Vi hade viktiga skiljelinjer att prata om men du bara pepprade och sköt sönder all inredning.
I min bar!
Folk blev rädda, alla flydde och jag hörde barnen ropa på oss ute på gatan.
Vad tänkte du på? Hur kunde jag själv vara så dum och naiv att jag trodde att vi skulle prata oss fram till en lösning.
Jag borde ha vetat att barer och saloons inte är platser för god kommunikation och samförståndslösningar.
 
Jag borde ha knäppt min skjorta ända upp i halsen.
Jag skulle ha tagit ner bootsen från bordet och stått bredbent och beredd när du stövlade in genom saloondörrarna.
Jag skulle ha dragit först, hyrt in en jurist eller anlitat en mycket bredaxlad dörrvakt.
Hade det stoppat dig? Hade det lindrat tumultet och missförstånden?
Hade det fått dig att för en stund stanna upp och se mig i ögonen?
 
Vad hade du sett om du hade tittat och vad fanns det kvar av det som vi en gång drog igång och gick igång på när vi var pionjärer i Vilda Västern.
Då, när vi skaffade oss häst och täckt vagn och satt helt nära varandra, sida vid sida på kuskpallen. När vi sov under bar stjärnhimmel och gemensamt gav hästarna hö. Då, innan vi byggt upp vår lada i nybyggarland, delade pistolhölster och höbädd och drack vatten ur samma ymniga kåsa, då när vi låg nära och vilade utan vapen och kläder.
 
Vi delade planer och livslust, var nära hud vid hud och befann oss hundratals hästmil från missförstånden och katastrofen.
 
Det var då och nu är nu och vi vadar i gunsmoke och svikna förtroenden.
 
Jag hade köpt en fredspipa, du borde ha ringt på. Men du såg bara röken och vägrade förstå och jag var utan tobak och trodde jag var fri men visste alldeles för lite om pistolrökens långsiktiga effekter.