För att

För att det är så härligt.
För att det är besvärligt.
För att det helt enkelt är fucking underbart.
 
För all vår mat på bordet, för sommarens svala lakan och vinterns varma täcken.
För alla trygga händer och några sjysta stränder.
För Stora Aspan och Logärden och för Laguna Beach.
För den där vackra vägen längs stilla stora havet, för harar och kaniner som skuttar i Big Sur.
För de där stora träden, för alla vackra väder och för dimma och grådis och tända ljus.
För alla fina gester och alla kända gäster och för de okända, de minsta och de som ofta glömts.
För lilla hasselmusen, som smyger under huset och för ekorrgänget, steglitsorna och för en bråkig trut.
 
För alla mörka morgnar och stunder nära soluppgången, för alla lindar, starka vindar och för varje stadigt stammad björk.
För alla lästa böcker, för pjäser på den stora scenen och också för de små.
För allt det rena vattnet, för den broderade hatten och för muskler, revben och för halvklar syn och stadig blick.
 
För alla gångna stigar och för de som finns kvar att gå, de som lockar och kallar in i skogen.
För skogen, för ängen, för nybakat bröd.
För goda ord och för given tröst.
 
För vänskap och för kärlek, för storslagna fester, för firanden och småprat tillsammans med gäster.
För små, små stunder och för stora under, för klokskap och dårskap, för jorden rund.
 
En liten stund.