En hygglig dag

Man går upp, man gör något bra. I alla fall så gott man kan.
Man står still en liten stund och hinner ana morgonluften. Kanske man får fart, tar sig fram i grå trafik och längtar efter gömda stränder.
 
Man tar någons hand och ser sig om och undrar vad det var man glömde. En glädje bortlagd på en sprucken hylla, en längtan kvarglömd i en grannes  båt. En gisten eka, ensamt stråt.
Ett förlåt man borde sagt för längesedan och en halvfull spann av alltför höga ambitioner.
 
Man stretar vidare, tar fart igen och lyfter upp ett litet barn från marken. Upp mot skyn och ner igen och barnaskrattet ekar över parken. Man jobbar på, tar liten rast och rastar hunden runt kvarteret. Man ringer hit och messar dit och kollar allt det sociala, som man borde.
 
Man har en vän, man vill ha två, man tar sig fram till närmsta baren. Man höjer glaset - skål, skål, skål! Och önskar att man mera tordes.
 
Man tar sig hem är trött i bollen och undrar om man tappat kollen. Man snubblar vagt och tar ny fart och genar trappen upp i huset. Huset tyst, det var helt nyss som man gick upp och drack sitt te med katt bredvid och dagens kort lades upp på bordet.
 
Så gott man kan och ganska bra; det blev en skapligt hygglig dag.