Dofter jag minns

Jag menar såklart goda dofter. De stinkande, småunkna lukterna har jag glömt, de är inget att lägga på minnet. I minnet ska rosenblad och sammetsmjukt bevaras. Det kan blandas med fuktig jord och dammig vind, det blir doftkompet till ditt liv. Dofter som betyder något blir ett pussel och näsans minne är starkt och direkt. Det går in i dåtidsbanken utan att passera gå och en snabb pust av farmors parfym (L´Aimant från Coty) för mig omedelbart tillbaka till farmors sminkbord i Falun och nylukten av den splitternya gulgröna sportbagen från Puma tar mig till gymnastiksalen i Tjärna Ängskolan anno 1972. Min näsa och mitt doftsinne har alltid varit ett rent nöje för mig och här är min helt osorterade minneslista över dofter värda att minnas:
 
Do it again – en grön deodorant i sprayflaska med kurvigt tecknad kvinnokropp i renaste 70-talsform. Den stod på min röda niolådors träbyrå från IKEA i flickrummet som jag delade med syrran tills jag var femton år.
Jane Hellens Karate - en klarröd sprayflaska i metall med total 70-talsestetik. Jag skull ge bort i alla fall en halv månadslön för att få fatt på den igen och känna doften som ackompanjerade mina unga tonår.
Mina egna bäbisars hud och hår – inget går upp mot det doftminnet. Visserligen luktar barnbarnen supergott. men mina egna människovalpar är ändå ojämförligt unikt bäst. Det måste vara naturens priming, en naturlag helt enkelt, att den egna avkommans doft är ojämförligt den man sätter främst och den som fullständigt berusar en. Hur skulle man annars från noll till hundra bli så totalt inriktad på att vårda och sköta och ömma för denna varelse i ett nästan livslångt perspektiv?
Söndagsmiddag från farmors kök – ugnsomelett med sparrisstuvning som serveras vid matsalsbordet i vardagsrummets burspråk. Köttbullar, snömjölig potatis, gräddsås och steksky. Ett glas Pommac med spritsig kolsyra därefter tillsammans med inlagd päronhalva, after eight och lättvispad grädde. Matminnet blixtrar, näsan längtar.
Doften i ett bageri – nej det här är för enkelt. Bagerier funkar till och med för mannen utan minne och kvinnan utan sans och omdöme, jag går vidare.
Ett random badskum från Madame Rochas – Det här är inte så länge sedan, kanske bara tjugo år sedan. Skummet var blått och doften fyllde hela badrummet upp till översta kakelraden där det blå krockade med himlen och badkaret blev en gungande båt i doftmolnet.
Doften av torrt fotopapper i pappas mörkrum på Wallingatan - där fanns visserligen också ett visst stråk av kemikalier som torkat, men det var ändå helt ok och det varma papperets doft dominerade och fastnade på minnets fotopapper som en trygg pappadoft.
Mammas mörkblå burk med Niveacreme, finns fortfarande och går att köpa för en tjuga eller två i närmsta ICA eller Coop-butik. Snövit salva med doft från himmelriket.
Bokhandelsdoft – att få sätta näsan i nya eller gamla böcker, känna känslan av olika papperskvaliteter i både händer och näsa. Dagens Akademibokhandel doftar inte mycket medan Söderbokhandeln och Rönnells antikvariat doftar stor litteratur och dammig spänning. Gott. Om man inte hinner läsa kan man ändå unna sig en stunds sniffande.
Farfar Roberts piptobak – av märket Greve Hamilton. Tobak var inte farligt alls på farfars tid, bara gott och stärkande och doften när man stoppade näsan i farfars hoprullade tobakspaket är lika verklig idag som den var 1972.
Doften av nymalna kaffebönor - funkar utmärkt för välbefinnandet även om jag är ointresserad av att dricka det svarta guldet. I brist på nymalet så funkar det att öppna ett kaffepaket av bättre sort. Rättviseodlade, kravmärkta bönor från andra sidan de stora haven, lättrostat och vakumpackat. Jag faller i kaffefarstun direkt.
Doften av nytvättade lakan och ångade skjortor på strykbrädan - varm ånga och rent tvättmedel gör själen till en lugn lagun i ett stormigt hav. Frid och fullkomning.
Gammaldags trädgårdsrosor – det här är egentligen ett kapitel för sig. Sorten Louise Odier, min favorit. Frühlingsduft, Madame Boll, Maidens Blush. Gamla sorters buskrosor är vackra som en dag och ett doftande himmelrike för varje lycksökare på trädgårdsstigar.
Äkta kaprifol om sommarkvällen - en stillsam chock när man passerar. Stanna världen, bind fast mig i en kaprifolbukett!
Himmelsblå hyacinter på julbordet – gott och blått, enkelt som så.
Liljekonvaljer den där enda veckan i försommarglädjen – ’say no more’, man svimmar och vill inte lämna platsen.
Schersmin i allmänhet och jasmin i synnerhet – sommarkvällsberusning från alla mina levda decennier.
Hundvalpens mjuka hud på magen – den som får en att vilja vara föräldraledig med valp och stanna tiden med näsan inborrad i valpens sammetsmjukhet.
En varm häst på ridskolan – efter ridturen, ensam i boxen med kompishästen och en massa somrigt hö.
Nytorkat hö som bärgas in i ladorna – doften av juli, högsommar, sommarlov och utflyktsmat. Pick-nickkorg på fältet med torrt hö som sommarmatta och sittunderlag. I den bästa av gamla världar kunde man luta sig mot en höhässja, men nu drar nog fantasin iväg med mig en bit längs sommarstigen…
Varm sommar i tallskogen på mon – skogen som sedan slutar i en sandstrandad skogsjö med speglad himmel i vattnet. Svårt att säga exakt vad det är som doftar, men något i kombinationen av barrtäd, kåda och torr sand verkar kunna göra en sommardag. Come day, come shine!
Doften av iskall vintermorgon, när knastret doftar blå kristall och krispigheten dallrar ljusblått i näsvingarna.