Do your practice and the rest will come

När jag var tolv år köpte jag en bok om Yoga hos en av stadens två bokhandlare. Det var tidigt 70-tal och på den tiden fanns det både ett ’levande centrum’ och som sagt två fysiska bokhandlare med årsringar och visst historiedamm på hyllorna. Det var en liten evighet före de externa handelsområdenas och e-handelns tid. Här hade jag tidigare köpt alla mina Kittyböcker och de om ’Britta och Silver’ (en genomgod ridtjej och hennes ponny). De flesta presenter till kompisar och kusiner kom också från ungdomsavdelningen här.
    Doften av papper och linneomslag, tyngden av en bokrygg i handen. Förväntan på ett möjligt läsäventyr. Så långt har det här inte mycket med ledarskap att göra förutom en sak. Vikten av att läsa. Läsa om allt. Läsa både om sådant som intresserar dig och om sådant som du hitintills inte visste var någonting för dig. Det är ett starkt tips om du vill bli en bra ledare och en bra människa. Vidga omvärldsbilden, dyk i poesi, skola dig med de gamla grekerna och de nya unga, ifrågasättande författarna. Och observera, jag talar inte om ledarskapslitteratur och böcker i personlig utveckling, jag pratar om all litteratur.
    Hursomhelst tolv år gammal hittar jag en enkelt tryckt och ganska tunn bok om yoga. Utseendemässigt var den långt ifrån dagens moderna färgexplosioner med vackra och kända yogamodeller fotograferade i kvällsljus på klippor nära havet. Det här var svart/vitt 70-tal med yogautövare i träningsoverall varvat med tecknade illustrationer där de olika yogaställningarna demonstrerades. En bruksanvisning i yoga helt enkelt.  Jag vet inte varför jag tyckte det här verkade intressant. Det måste ha funnits någon form av yogatrend i tiden som jag uppfattat, kanske hade jag sett Beatles på bild i någon indisk yogamiljö. Ett reportage? En nyhet, en glimt? Jag hade i alla fall mig veterligt, aldrig träffat någon som höll på med yoga. I min familj visste man inte var det var. Yoga vadå? Yoghurt? Det sista var tillräckligt nytt hemma hos oss, och åts av de mer vågade tillsammans med ”hälsoprodukten” Start, en snabbt socker- och insulinhöjande müslimix med socker som första ingrediens och så lite havre som sockret skulle fästa på. Nej, det här var inte yoghurt, det var yoga. Jag längtade efter att testa de mer avancerade yogaställningarna i boken och jag ville göra det grundligt och börja från början.
Och min bok började med Sawasanas – dödens ställning.
    Så här låg jag nu på golvet hemma i villans tvättstuga i källaren (störst chans att få vara ifred här) och skulle börja min yogaträning. Beskrivningen av positionen var att man skulle ligga maximalt stilla och hela kroppen skulle vara totalt avslappnad, texten beskrev hur man i tanken skulle gå igenom kroppen uppifrån och ner och sen komma till ett djupt avslappnat och mycket stilla tillstånd. Det stod också att det var den viktigaste yogaställningen av dem alla. Så jag övade. Praktiserade och försökte. Att uppnå den där stillheten, den som stod att finna i ’dödens position’.
    Jag hade gjort svåra saker förut, hoppat med häst, voltat på plint och på riktigt, livräddat en medvetslös man ur en swimmingpool. Jag hade lärt mig ett främmande språk, alla positioner i klassisk balett och lite slarvigt, men ändå, några scouttricks och andra färdigheter. Jag sjöng i kör, passade småbarn och var en hejare på att räkna mängdlära som var tidens stora mattetrend. Jag var lättlärd och motiverad, men det här - att uppnå ’dödens’ stilla position. Jag gick bet.
   Jag blundade och stillade mig och gick igenom kroppen för min inre syn, bakom stängda ögonlock, men utan avslappnat resultat och med viss frustration. Jag kom inte vidare. Så jag fick nöja mig med några andningsövningar (in genom vänster näsborre, ut genom höger osv) och det otillfredställda stillaliggandet där på golvet i husets lugnaste rum.
    Eftersom jag liksom inte kom förbi det där första steget i boken, så la jag så småningom yogautövandet på hyllan. Senare i livet har jag tagit upp yogan igen, nu med lärare, mjuk matta och en kunskap om var någonstans Sawasanas hör hemma i ett yogapass. Den hör hemma allra sist. Efter fysiskt ansträngande positioner ska man stilla sig i den avslappnande ’dödens position’ där ska de tidigare ställningarna integreras och man slappnar av djupt. På mina yogapass idag ligger vi stilla utan större åthävor och jag älskar Sawasanas och längtar alltid dit efter de fysiskt hårdare positionerna. Men som sagt, den hör hemma sist. Att den stod först i min 70-talsbok, var säkert bara för att betona dess stora betydelse, att alla ansträngande, avancerade yogapositioner till trots, så är den det mest avgörande, att kunna stilla sig och låta det man gjort få integreras i kropp och själ. Kom ihåg, yoga är inte bara ett ’gymnastikprogram’. Här finns själ och ande, mjuka leder och långa muskler sida vid sida. Djupandning och djupdykning.
    Det finns mycket att lära från yogan även i ledarskapet, som att komma ihåg att andas ordentligt till exempel. Det kommer man ganska långt på. Att andas djupt, att låta saker passera utan att gå igång på oväsentligheter. Att vara uppmärksam på vad som händer, både därute utanför mig och inne i kroppen. Ta tillvara på kroppens signaler och den information som finns där. Om det inte ’känns’ rätt med affären eller hanterandet så är det kanske inte heller rätt. Använd informationen du har inom dig och fråga andra, testa och kolla innan du tar beslut. Det finns inget facit, du behöver hitta ditt sätt. Känn dig själv och känn ditt folk, känn dina medarbetare och gilla er alla. Floskligt, men sant, det funkar inte annars. Tillit och förtroende växer i relationer som finns och fungerar. Där man är ärlig och sig själv och respekterar den andra på samma vis.
    Ett ord på vägen jag fått med mig från yogan är Do your practice and the rest will come. Öva, så ger sig det andra. Vi vet ju att vi måste öva för att bli bra på något. Först och främst för att överhuvudtaget lära oss något nytt. Allt vi kan har vi övat på, vi har tränat. Gång och prat och stil och recitation av fransk poesi eller ekonomiska analyser. God matlagning. Det krävdes övning på vägen dit, eller hur? Inom idrott och forskning och studier förstår vi att vi måste lägga ner massa tid och kraft på just övning. Träning för nya färdigheter, skickligheten kom inte av sig själv. Medfödda gåvor kan vi ha men även dessa utvecklar vi oftast genom att faktiskt använda dom. Mycket och ofta.
Begreppet 10 000 timmar har blivit allmänt känt, alltså det faktum att det inom alla möjliga områden krävs 10 000 timmars träning för att bli riktigt bra på något. Fiolspel, programmering, latinsk översättning, längdhopp, dressyrridning, nyckelharpstillverkning… you name it. Vi accepterar detta och vet att hur bra talang du än har inom ett område, fina gener, gynnsam miljö och så, så måste du ändå öva ’a lot’ om du vill bli riktigt bra på det. Eller bara för den sanna glädjen skull, att verkligen kunna mästra något, testa sin gräns för hur bra jag kan bli inom detta område. Så idrottskvinnan springer och hoppar i ur och skur, yogamannen kliver upp på mattan varje morgon, oavsett vad. Författaren skriver så pennan glöder och datorn havererar. Kirurgen opererar från morgon till kväll och operasångaren sjunger tyskt och italienskt och alla skalor som finns däremellan. Inte ibland. Inte när de får lust, ingivelse eller inspiration. Ska man bli bra på det, ska det göras. En enkel logik som det är svårt att protestera mot.
    Men ledarskap hur ser vi på det? I allmänhet? Ärligt nu!
Vi förväntas liksom bara omedelbart kunna det - göra det, vara bra på det. Vi blir besvikna på både andra och oss själva om det inte omedelbart sitter. Att det perfekta medarbetarsamtalet sitter, att konflikthantering av en gammal ärvd härd sitter. Att hantera en grupps färd gemensamma färd framåt mot ett mer eller mindre känt mål sitter. Att ge professionell återkoppling, att omsätta planer och visioner i praktiken i människors vardag, att stödja, utveckla, stoppa, besluta, lyssna, skapa delaktighet, ge förtroenden, delegera, säga ifrån… Att det bara sitter. Det förväntar vi oss faktiskt oftast. Eller i bästa fall tror vi att en tvådagarskurs i ledarskap ska lösa det och göra mig till en lugn, trygg ledare som sover gott om nätterna och har allting på plats. Att det är något fel på oss för att vi inte satte bollen zlatansnyggt i målet idag, bara för att vi fick en plats i laget igår.
    Men hallå, verklighet ropar till oss! Du måste öva och träna. Precis som din pianolärare sa till dig i skolan så ger övning färdighet även här. Samma naturlag råder. Vill du bli bra på svåra samtal – måste du ha dom. Ta dom. Välkomna dom. Trots handsvett, hjärtklappning, frustration och otillräcklighetskänslor. Det är inte genom att gå tillbaka och göra det du redan vet att du är bra på och trygg med som du utvecklar färdigheten i det nya. Det är inte genom att prova en eller två gånger och sen istället dra dig tillbaka till din expertroll, den vana medarbetarrollen, fackrepresentanten eller liknande som du går vidare. Jag vet hur stor kraften är tillbaka till det där bekväma. Men här är övning och uthållighet en magisk nyckel, ’a must’ för att utvecklas. Att stå emot den impulsen som i praktiken inte för dig en centimeter närmare ett gott ledarskap. Både du och ditt företag eller din organisation blir utan ledarskap om du inte kliver in i det nya och tränar. Och avsaknaden av (gott) ledarskap är en stor risk i våra verksamheter idag. Det krävs massa modigt, gott, utvecklande ledarskap som hjälper oss att kliva ur gamla spår och hitta nya livsviktiga vägar och strategier - viktiga både för affärer och för samhälle, miljön och för jorden. Att vi både kan tänka, göra och skapa nytt och hålla i det. Att vi står emot dragningskraften till det gamla som vi måste sluta göra. Ledarens viktigaste uppgift, att skapa förutsättningar för människor att våga ta steg mot det nya. I din verksamhet och i världen. Det finns inget facit - fatta att mod behövs. Även i din del av arbetslivet eller den ideella världen, på din vårdavdelning, i din start-up eller i din förening.
    ’Do your practice and the rest will come’ – ett dagligt övande av ditt ledarskap kommer att göra dig bra på ledarskap. Jag lovar.
Du kommer att bli bra på kommunikation om du kommunicerar.
Du blir bra på feedback om du ger och tar emot feedback.
Du blir bra på konflikthantering om du inte duckar utan hanterar det som skaver och pyr under ytan.
Och så vidare. Du fattar.