Korfu, Durrells och fulla ögonblick

Jag måste säga någonting om tv-serien Enkel resa till Korfu. 
Fyra säsonger finns att streama och serien har några år på nacken. Jag har njutit av den verklighetsbaserade berättelsen om familjen Durrell i några olika omgångar. Nu ser jag om säsong ett och måste som sagt skriva ner några rader. Inte bara för att det är allmänt skitbra, underhållande, välproducerat och elegant utan för att jag nu drabbas av en enkel scen på familjen Durrells soldränkta veranda, 'overlooking the ocean.' Det är snyggt också. 
   Jag kommer strax tillbaka till scenen men kanske vill du veta något mer om serien om du inte redan känner till den och har sett (lyllos om du har det kvar!). 
Det här är bakgrunden till dramat - Mamma Louisa Durrell har blivit änka och lämnar ett järngrått Bournemouth med kylig havsvy, tillsammans med sina fyra barn, för Korfu. Ett av barnen är Larry, i princip en vuxen man med författardrömmar (han blev senare författare av klass under sitt dopnamn Lawrence), Leslie, en skjutglad adolescent och småbutter mellanbror. Dottern Margo full av tonårshormoner, solbadandes i stickad bikini och minstingen Gerry som älskar djur och natur och (som det visar sig) aldrig mer kommer att gå i skola sin unga ålder till trots. Gerry fyller det ruffiga hyrda huset och den magiska medelhavstomten med alla djur han kommer åt och studerar dem för han vill bli zoolog (det är på Geralds böcker om familjen som serien bygger och ja, med tiden blir han zoolog och har djurpark på någon av de engelska kanalöarna). Tiden är 1930-tal och familjen ska leva på en blygsam änkepension. Louisa saknar sin man men gör vad hon kan för att få mat på bordet och för att hålla ordning på sina frispråkiga, högst originella och frimodiga barn här i den grekiska övärlden.
Där finns också öns enda taxichaufför Spiros och en svensk granne som lämnat kalla Stockholm för att driva en liten gård, spela dragspel och titta mamma Durrell mycket djupt i ögonen. Han heter Sven. Ja, det får väl räcka, titta själv vet ja och ta del av familjens Korfuår, jag älskar dom alla som sagt. 
   Men då till scenen som nu tog tag i mig vid omtittandet. 
Det är en kort sekvens när mamma Durrell sitter på den stora stenlagda platsen framför huset och bara finns till vid trädgårdsbordet. Hon gör inget särskilt annat än röker på en cigarett (som hon nog bommat från sin äldste son), ser på sina barn och en hjälpsam granne, en nyvunnen vän från byn. Det ser ut som om hon med stort och stilla välbehag bara tar in det hon ser just i stunden. Svårt att säga exakt vad det är och vad som händer i henne men jag tänker att det handlar om … stilla glädje. Kanske är det sinnesro. Jag är säker på att inget saknas henne just då, att ögonblicket är nog.
   Larry har precis skrivit och avslutat en bra novell, Gerry bygger en voljär åt sin nyfångade pelikan tillsammans med naturälskande grannen Theo. Margo filar naglar uppkrupen på en stenbänk och Leslie övar grekiska i lexikon för han har precis hittat en käresta att kyssa och nu vill han också försöka prata med henne. Taxichauffören och alltiallon Spiros har precis gjort entré i sin öppna och dammiga bil och alla är lugnt upptagna eller uppslukade av något som de verkar gilla. 
   Hur många sådana ögonblick har jag själv haft i mitt liv? Hur många har jag kvar? Jag menar inte att de är ovanliga och väldans sällsynta mer att de är flyktiga, varma, djupa och glidande. De här ögonblicken smakar vaniljkräm och solsken. De man bryr sig om finns där och man njuter av varandras sällskap och önskar inget mer. Kanske är magin att de man vill ha nära är där och ingen önskar sig någon annanstans. Kanske är det som ibland eller ofta känns tomt, för stunden fyllt. Inte övermätt men uppfyllt.
   Dessa ögonblick, av enkel viktighet och stor dyrbarhet. De är som bergamottoljan i Earl Grey teet. Att få gripas av stundens fullkomlighet utan stora åthävor, att se sitt gäng vara nöjda och tillfreds. Att jag slipper ha ambitioner med andra och mig själv och bara kan sitta där på den - kanske stenlagda - veranda jag råkar sitta på just då i mitt liv. Med eller utan cigarett.