Att sörja träd

Det gör ont när träd försvinner. En given skugga drar aningslöst bort.
Det gör ont även om miljökontoret förvarnat om händelsen och jag förstår att den kan vara nödvändig, att sjukdomar och svamp så klart ska hanteras.
Från vårt hus får vi nu mer sjöutsikt men saknar konturen av jättarna mot himmelsranden och jag förbereder mig på att också den sjuka skogsalmen på vår gård går mot sin definitiva död.
Jag vet såklart att inget är för evigt, jag vet, jag vet. Långt innan de stora pilarna stod här vid sjökanten så stod de faktiskt inte här.
Trädens mäktiga grenar som strilade solens sken och tog emot vinterns snö, kommer att saknas.
Tack träden, för vacker grönska och strilat ljus.